sannabella

Hittade en liten grön skrivbok dold djupt in i en byrålåda där mor min skrivit ner ord, uttryck och fina saker jag sagt när jag var liten. Jag skrattade gott åt att ordet sko gick under det mycket mer bekväma namnet kokoyäyä. (Varför göra det enkelt för sig när man kan krångla till det?) Så fastnade jag vid något jag sagt när jag var 4 år liten.

Mamma, du är allting. Solen, månen, himlen och stjärnorna. Och alla människor är du med och hela rymden. Du är tillochmed lyftkranen. Det är pappa med och jag med. Och du är kärleken och hjärtat också.

Att mitt fyra-åriga jag kan lära mitt nutida jag om det centrala i livet känns nästan lite snopet. Men jag har väl alltid anat att tiden är cirkulär.