sannabella

Nu har det hänt tre gånger... När jag ska till jobbet på måndagen är bilen försvunnen. Jag rusar runt på gatan som en kuttaperkaboll. Jag väcker hela huset och skriker att "bilen är stuuuulen". I allt tumult hinner jag tillomed ringa Nina och Delia och tjuta i panik. En aningens försent faller polletten äntligen ner. Jag har såklart kört hem till någon på lördagen, vinglat hem om natten med avsikt att hämta bilen dagen efter. Men dagen efter är mitt huvud nån heeelt annanstans. Som att det inte räcker så måste jag dessutom anstränga mej hårt för att minnas vem jag kan ha parkerat bilen hos. Tre gånger har samma sak hänt! Jag kan inte skylla på någon alls för tusan. Inte ens på ölen. Den hemska sanningen är att jag är vimsig. Och att jag håller på att bli lik min mor... (Min mor som förövrigt har tappat bort sina bilnycklar efter att ha fått köra mej till stan för att hämta min borttappade bil efter att hon precis tagit en sömntablett en halvtimme tidigare och därför inte minns någonting av denna händelse och nu är nycklarna borta...)

Och nu är våren här :)