Om att ta en risk.

Intellektualitet eller enkelhet? Det är frågan. Jag väljer enkelhet! Åh vad jag väljer enkelhet med hela mitt röda väsen. Enkelheten och jag är som Piff & Puff, eller Bill & Bull. Vi är rusfylld glädje, kiknande skratt och självutlämnande tårar. Vi är skrik, panik och hårresande sång. Pirrig och rosig. Enkelheten är min stora förälskelse, den som berör mest trots intellektuella grubblerier som pickar på min uppmärksamhet. Tillåt mej den enorma glädjen att helt enkelt ge fan i att göda något så svulstigt och malignt. Tillsammans med denna okomplicerade tanke och detta lätta sinnelag lägger jag ingen energi på att undvika negativa konsekvenser, utan kämpar mej andfådd för att uppnå de positiva. Och när jag gör detta tar jag en risk, trots vetskapen om att allt kanske går åt helvete och faller ihop som ett rangligt korthus. Den risken tar jag iallafall. Om någonting kan bli så bra, så är väl det en nödvändig risk att ta? Det tror jag. Låt allting gå fel om det vill sej så. Jag menar, vad skulle egentligen kunna ske som jag inte klarar av, då jag klarar av allt med denna inställning.

Jag förvånar mej själv just nu :) Cred till dagens extremt positiva tanke!

Igår skulle det egentligen bli tacokväll hos Ninchen. Istället gick vi alla hem till mej på spenatsoppakväll, med ett glas rött till. Smaskens var det iallafall. Och jag har nu världens roligaste video på Nina när hon försöker dansa äppeldansen efter ett alldeles för stort intag av rusdryck. Jag förlängde definitivt mitt liv några år :) Olle hittade typ 50 trojaner på vår dator, vad nu det innebär.. Sedan gick vi för ovanlighetens skull till Morfars och shakade rumpa. På hemvägen råkade Nina somna till på Donken, så ni förstår hur roligt jag hade åt denna kvinna :)

Fick lyssna på Håkans nya skiva igår. Den ska bli den första skivan jag köper på år och dar! Håkan är lycka, det har jag sagt. Men hur kan det upprepas nog?
En stollig sak har dock inträffat som jag bara måste korrigera. (Mitt huvud är ju ute på vift ibland.) Fick en påminnelse om Storsjöyran. När jag rabblade mina Håkan-upplevelser glömde jag skriva om den bästa av dem alla. Men nu Jonas behöver du inte filura på det längre :)

Jag vill spela teater igen. Här är jag och Emelie tidigt i vår karriär. Farmor fotade oss i ett träd i folkparken innan en föreställning. Jag är leoparden Lea och Emelie är ett lodjur. Vi ser farliga ut, glugg mellan tänderna och allt :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0