Att flickan är galen det kan man aldrig ändra på.

Ibland tar jag formen av något som jag tycker om. Ibland är jag en fågel som flyger högt högt uppe i den tunna kalla luften. Jag vet inga gränser. Jag firar, leker o sörjer. Jag firar för att inte glömma evighetens vackra terror. Jag leker för att jag är fri. Och jag sörjer för att där alltid finns någon som inte längre finns... Någon kommer alltid att fattas mej.

 Jag är kär i ett rött träd.

 Kumlaby-kyrkan är ståtlig o temperamentsfull. Jag bor i ett utav de röda små stugorna.



 Isa ser ut som en katt. Jag ser bara galen ut. Jag är galen o det är vackert :)

 Flugsvampen utanför mitt fönster säger "Hej, du är allergisk" varje morgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0