sannabella

Efter lite mer an en vecka har i Brighton har jag borjat uppskatta hur speciell vardfamilj jag har hamnat i. Familjen Cooke ar minst sagt saregen, men ack sa underbar o livad. Min vardmamma Tina rullar ciggaretter hela dagarna o roker som en skorsten. Inomhus. "Saaaanna daaarling! You're so dinky, you're like a little ballerina." Vardpappa Sam lyssnar pa Spice Girls. Ibland varierar han med Aqua. Nar klockan ringer pa mornarna stiger jag alltsa upp till ciggarettrok o ljuv musik. Jag har utarbetat ett smatt avancerat system for att halla roken borta fran mitt rum o mina klader. Det ar inte helt latt, men det gar. Deras valuppfostrade dotter Hayley har jag redan ramlat in i otaliga ganger ute, medan hon svanger sina lurviga. Ja, dessa manniskor har verkligen fatt mej att kanna mej som hemma. De ar faktiskt helt otroligt jattefina! :)

Att ga ut i Brighton ar en upplevelse. Jag star pa toaletten o tvattar handerna medan tva tjejer spyr i handfatet pa varsin sida om mej. Darefter torkar tjejen till hoger sitt ansikte med handerna o fragar om jag har foundation. Jag sager att jag inte har foundation. Sedan rusar jag forskrackt ut till baren. Jag befinner mej pa The Electric Playboy Club 18t Birthday Free Zombie Disco. Det ni :)

Nu har jag till min stora sorg last ut min fina fantastiska ma-bra-bok naiv. super. som jag har fatt av ma-bra-pojke :) Perspektiv borde vara nagot man kunde kopa och ta intravenost. Klockrent. Det ska jag trycka upp pa en troja.

 En vecka i Brighton.

 De andra studenterna ar mycket bra :)

 Ingrid Bergman.

 Bara konstigheter om natterna.

 Ray LaMontagne.

 Har ar jultomten nar han inte jobbar.

 Strandpromenaden.

 Choklad.

Har ar jag nu. I en underbar studentstad som helt o hallet cirkulerar kring musik, musik och musik. Jag bor i ett trevligt litet omrade som heter Portslade. I granntradgarden star tva lamor o betar fornojt. Annars dominerar de graa ekorrarna denna lilla stadsdel. De graa har dodat alla roda ekorrar sa nu finns har inga sadana kvar. Grymt. Brighton lever sannerligen upp till mina forvantningar. Jag ar fullkomligt foralskad! Igarkvall spatserade vi runt pa mafa och upptackte North Lanes. Har finns de absolut mysigaste pubarna, affarerna och fiken jag nansin sett. Det brukar jag visst saga... Men i det har fallet ar det verkligen sa :) Brighton ar inte helt olikt Melbourne faktiskt... fast mycket battre :)

Skolan ar fin som snus. Vi har fyra olika larare i musik som alla ar helskona och lar oss finfin irlandsk folkmusik. Och engelska lektionerna hittills ar minst sagt intressanta. Var larare Sue tycker att det mest poetiska ord hon nagonsin har hort ar det svenska ordet pol. Som i vattenpol. Knasigt :) Vi pratar om plastikoperationer pa en lektion nar jag skamtar och ska saga "I want a much bigger ass". Istallet sager jag "I want a migger ass". Kristofer utbrister "You want a nigger ass?". Sa har pa skolan ar jag numera kand som Sanna "Nigger ass" Hyll.

Ibland tar jag formen av något som jag tycker om. Ibland är jag en fågel som flyger högt högt uppe i den tunna kalla luften. Jag vet inga gränser. Jag firar, leker o sörjer. Jag firar för att inte glömma evighetens vackra terror. Jag leker för att jag är fri. Och jag sörjer för att där alltid finns någon som inte längre finns... Någon kommer alltid att fattas mej.

 Jag är kär i ett rött träd.

 Kumlaby-kyrkan är ståtlig o temperamentsfull. Jag bor i ett utav de röda små stugorna.



 Isa ser ut som en katt. Jag ser bara galen ut. Jag är galen o det är vackert :)

 Flugsvampen utanför mitt fönster säger "Hej, du är allergisk" varje morgon.