Otämjd, vild o fri!
Halmstad har denna oförglömliga helg haft fint besök från nästan alla Sveriges hörn. Mikael o Tobias kom ner från Varberg. Olof, vår dryga stockholmare :P, förgyllde helgen med sin närvaro. Anna dök upp från Borås. Linda kom ner från... 10 mil norr om Karlstad :/ Och en hel massa trevliga Örebroare invaderade stan.
Helgen inleddes med kareoke i torsdags. Eftersom hela Halmstad ville gnola på scen denna kväll så blev det tyvärr ingen skönsång för våra varbergare. Götapetter... Däremot blev det vackert skrålande på midsommarafton, i form av dryckesvisor av alla dess slag. Jag hann nääästan gnaga lite på sillen innan det var dags för nästa snappsvisa. Inte undra på att folket knappt kunde stå benen innan öllekarna ens satt igång... (Jag syftar såklart inte på Tobias. Han får ju minnesluckor så lätt ändå, det har ju knappt med alkohol att göra.) Festen gick av stapeln i Snöstorps Allmogegård. Jag invigde vågat min oskuldsfulla syster i denna förrädiska värld. Moa passade dock in som stråken i min hand o mot slutet av kvällen hade de flesta timida barriärer raserat :) Jag hittade nästan inte en enda bild från denna kväll där man faktiskt kan se vad motivet föreställer. Förmodligen pga fotografernas monstruösa intag av rusdryck o starkvara av olika slag.









På midsommardagen hade vi kubbturnering i Ninas o Olles trädgård. Som mitt lag vann! Båda omgångarna! :) Efter öl o trevligt sällskap begav vi oss till ett klaustrofobiskt Café. Sedan tog vi en partytaxi tillbaka hem till Margaretagatan 15 o krängde lyxmat från Donken. Ja, just denna kväll var minsann en BigMac sanslöst delikat!







Helgens finaste kan jag stolpa upp här:
- Fick en skiva med irländsk folkmusik av Mikael :) Jag ska erkänna att jag hade låga förväntningar om skivans utbud. Få lyckas finna min själs längtan. Så när den första låten ekade mitt under morgonkaffet var jag alldeles oförberedd på den känsla som ibland griper tag om mina sinnen. Ett enormt lyckorus som tog sej uttryck i att jag satte kaffet i halsen o fick tårar i ögonen... För när jag hör musik som väcker mitt barndomsväsen har jag inte längre kontroll över min kropp.
- Min fina Amanda, systra mi. "Sanna o Anna är dom mest livsbejakande jag någonsin har träffat". Jag älskar den ungen!
Helgen inleddes med kareoke i torsdags. Eftersom hela Halmstad ville gnola på scen denna kväll så blev det tyvärr ingen skönsång för våra varbergare. Götapetter... Däremot blev det vackert skrålande på midsommarafton, i form av dryckesvisor av alla dess slag. Jag hann nääästan gnaga lite på sillen innan det var dags för nästa snappsvisa. Inte undra på att folket knappt kunde stå benen innan öllekarna ens satt igång... (Jag syftar såklart inte på Tobias. Han får ju minnesluckor så lätt ändå, det har ju knappt med alkohol att göra.) Festen gick av stapeln i Snöstorps Allmogegård. Jag invigde vågat min oskuldsfulla syster i denna förrädiska värld. Moa passade dock in som stråken i min hand o mot slutet av kvällen hade de flesta timida barriärer raserat :) Jag hittade nästan inte en enda bild från denna kväll där man faktiskt kan se vad motivet föreställer. Förmodligen pga fotografernas monstruösa intag av rusdryck o starkvara av olika slag.









På midsommardagen hade vi kubbturnering i Ninas o Olles trädgård. Som mitt lag vann! Båda omgångarna! :) Efter öl o trevligt sällskap begav vi oss till ett klaustrofobiskt Café. Sedan tog vi en partytaxi tillbaka hem till Margaretagatan 15 o krängde lyxmat från Donken. Ja, just denna kväll var minsann en BigMac sanslöst delikat!







Helgens finaste kan jag stolpa upp här:
- Fick en skiva med irländsk folkmusik av Mikael :) Jag ska erkänna att jag hade låga förväntningar om skivans utbud. Få lyckas finna min själs längtan. Så när den första låten ekade mitt under morgonkaffet var jag alldeles oförberedd på den känsla som ibland griper tag om mina sinnen. Ett enormt lyckorus som tog sej uttryck i att jag satte kaffet i halsen o fick tårar i ögonen... För när jag hör musik som väcker mitt barndomsväsen har jag inte längre kontroll över min kropp.
- Min fina Amanda, systra mi. "Sanna o Anna är dom mest livsbejakande jag någonsin har träffat". Jag älskar den ungen!
Kommentarer
Postat av: julio
hmrppppf! ursäkta, men här måste riktig fakta fram! vilket lag var det som missade kungen TVÅ gånger?! lätt att mitt lag vann båda gångerna! :P och söta anna kommer från falköping... puss!
Postat av: Linda
Linda kommer från Sysslebäck, 18 mil norr om Karlstad! ;)
Trackback