sannabella

Det är en lika spännande känsla varje gång jag yrvaket klampar in i köket om mornarna. Vad för slags kaos ska jag slungas in i idag? Denna morgon möts jag av en dyster moder som sitter på en stol med en svart klump i handen. Mamma skulle snabbtorka sin bh genom att slänga in den i ugnen en snabbis, varpå denna nylon-tingest smälte till en svart obrukbar bh-boll... Sedan plingar det på dörren. Mor kutar skrikandes upp på övervåningen med papiljotter i håret. Moa kastar sej ner under fönstret i panik: "Jag tänker inte träffa någon nu!" Det blir alltså en pinsamt yrvaken Sanna som får öppna dörren med ett tveksamt: "God morgon... är det?" Där står vår bilmekaniker Nisse som ska lämna tillbaka vår tvivelaktiga bil. "Jag ringde för fem minuter sedan o sa att jag skulle komma förbi..."

Tankarna har snurrat runt det här bedrövliga vädret. Kan det kanske vara så att vi är ute o seglar? Jag är nog, metaforiskt talat, ute o seglar på väldigt okända hav. Det är förbluffande uppfriskande o inspirerande. På den här resan har jag funnit guld, självinsikt, trygghet o förmågan att luta mej tillbaka i kaoset. Om jag drömmer en dröm, så vet jag att den är sann.

Tre systrar: