Avskärmad
Denna dag, denna dag... Jag vaknade upp till kaos i vanlig ordning. Idag var villervallan dock värre än vanligt.
En stor o tjock elektriker vid namn Roger (Elektriker-Roger som vi så käckt brukar kalla honom) sliter upp "dörren" till mitt rum vid okristlig morgontimma, låtsas vara mäkta förvånad över att finna mej halvnaken på sängen o utropar samvetslöst: "Ååh, väckte jag dej? Jag behöver komma åt ett eluttag..." Därefter sätter han igång att borra som en vettvilling precis utanför mitt rum. I mitt halvblinda tillstånd famlar jag förargat efter täcket. Sablar, den här dagen kommer ju garanterat inte att tillfredställa mej. Mycket riktigt, min mobil har demoniska nyheter att leverera. Maktlös o frustrerad stirrar jag på min vän o på orden som gapar mot mej med dålig andedräkt: SIM Inaktivt. Efter en timmes telefonkö o svärord får jag visshet i vad som försigår. Halebop har råkat göra en liten miss vad gäller mitt nummerbyte o helt enkelt glömt bort att skicka hem mitt nya SIM-kort. Nu är jag alltså mobillös i flera dagar framöver. Jag är fast i Ingenmansland, Limbo om ni så vill. Som om det inte var nog har varken hemtelefonen, internet eller någon annan form av el-pryl fungerat på hela dagen tack vare den där satans blådåren Elektriker-Roger o hans djävulsborr: "Jag måste stänga av strömmen en stund... Blä, blä, blääääää, jag ser ut som en stor beeebis!!!!!!!" Som för att fullända min dag börjar det att åska som aldrig förr. Där ligger jag alltså på mammas säng o läser i min måttliga bok om galningen Kwådd under trappan. I mörker. Varpå jag får huvudvärk. Kaffemaskinen lyser med sin dödhet. Tofuglassen var inte god heller. Tusan...
För första gången i mitt liv är min vän Kaos övermäktig mej, så jag säger som Taube: "I kaos längtar man till trastens flöjt."
