Walk of life
Vad är tid? Tiden är den som flyr medan logik och förnuft talar. Jag flyr medan logik och förnuft talar, alltså är jag tiden. Eller? Träden är fulla av blommor. Och jag är full av ogenomträngliga skyddsbarriärer. Det är ingen idé att nå mej i tidens skede. För tiden skuttar fram, kan kännas tungt som fan, man måste ta det lungt ibland, annars sjunker man.
Fy Fransson vad jag trivs på Björngårdens förskola. Vi är fyra jämnåriga pedagog assistenter som har funnit varann :) Amanda, Frida, Jennifer och jag. I fredags efter jobbet köpte vi picknick mat, dvs grillad kyckling, potatissallad och vindruvor och satte oss i Vitabergsparken på Söder i solen. Det är vid sådana tillfällen då man känner att varenda molekyl i ens kropp lever och lever lite till! Eller som i torsdags när vi promenerade jättejättelångt med varsin glass i handen och slog oss ner på en dold klippa vid vattnet med utsikt över Grönan. Aaaaah. Jag ryser av välbehag.
Igår var jag och Nina på Kulturhuset och såg Ett Drömspel. Jag gillar inte Strindberg. Tvingades läsa "Röda Rummet" en gång och det har gett mej men för livet. (För att inte tala om "Bombi Bitt och jag", men det är en annan historia.) Denna pjäs var som att överdosera sömnmedel. Däremot är jag överlycklig av att vara vid liv idag! Huvudpersonen Agnes tog livet av sej i slutet av pjäsen. Hon hade nästan hjärntvättat mej och resten av publiken att göra samma sak. Så när jag möttes av kvällsolens starka sken utanför detta mörka förpestade rum ville jag bara kyssa marken jag stod på. Jag har tänkt på hur saker i ens barndom verkligen kan ge en livslånga obehagskänslor. "Ika i rutan" och "Vem ska trösta Knyttet" har gett mej mardrömmar otaliga gånger. Ika skrämmer mej än idag... Men för att komponsera läskigheten har jag precis fått veta att Lars Demian skrev det där introt, och att dom var gifta då! Hur glad blir man inte av att höra det :D
Hon hade en fråga. Ställ den, sa jag. Vad sägs om att åka hem och vara lite vettig denna söndag med molntussar på? Låter förträffligt. Ciao :)
Där sitter du o här sitter jag.
Lördagen spenderades med Olof. Vi gick runt i Stockholms gröna parker i flera timmar med varsin glass i handen :) På kvällen hämtade vi upp Sebastian o Karin o hade grillfest med deras sköna vänner. Alltså, en underbar lördag! Igår låg Olof o jag i min trädgård o njöt av en ledig söndag i solen. Vi drack jordgubbssaft o pratade om dittan o dattan. På kvällen såg vi en massa dåliga serier. Alltså, även söndagen var oslagbar!
Fick ett oväntat samtal från andra sidan jorden. Det var nog mitt största skäl att le :)
Tjillevippen
Något otroligt märkligt hände mej härom morgonen. Jag var på väg till jobbet o hade precis lämnat gillestugan. I grannens trädgård står ett rådjur o stirrar på mej med stora bruna ögon. Jag blev så paff att jag höll på att ramla baklänges. Fötterna var fastgjutna i marken o jag visste direkt att jag skulle missa bussen. Vi stod där o tittade på varann ett tag. Rådjuret var inte alls rädd för mej, utan vandrade ut på gatan o ställde sej två meter ifrån mej. Efter ett bra tag började jag gå baklänges nedför gatan. Jag ville inte vända mej om, ville helst inte gå alls. Tro det eller ej, men min vän började vandra efter mej. Det var med stor sorg jag svängde runt hörnet. Ett rådjur står för att allting kan lösas med kärlek. Jag tar åt mej.
