sannabella

Hur mycket jag än ger så letar blåa ögon alltid efter mer. Han tar precis vad han vill ha. Det är så mycket han kan få. Och det tar han och han låter mig stå här och titta på. Han är precis som blåa ögon ska va. Jag kanske talar till mig själv när jag säger att man borde stanna upp ibland och se. För man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv och bara springa runt och låtsas att man ler.

Och inte bara utstår. Hon bevarar sig själv och för oförändrad med sig sin absoluta identitet ur detta spel, ur alla ödets och slumpens växlingar.

Mitt första fullbordade stickprojekt (förutom lovikavantarna när jag gick i nian). Lite stolt är jag allt. Den skall invigas idag. Nästa halsduk ska jag sticka åt någon som jag tycker om.