Vivstavarvsvägen 195

Nu ska jag berätta om mitt nya liv i storstan. Jag bor i en gillestuga med träpanelsväggar i Enskede (ligger precis söder om söder). På ovanvåningen bor min värd Britta Nordsjö. Britta är en dam i sina bästa år. Hon är 80+, springer upp o ner för trapporna o kryper runt på golvet som en annan tok. Det är något med den här villan som ger en energi i mängder. Min lilla stuga är underbart hemtrevlig o mysig, sommarstugekänsla till tusen. Där finns ett ostämt piano, en tv med alla kanaler :D, en stooor soffa, en mjuk säng och ett stort, gammalt kök som är rött. Där finns allt jag behöver med andra ord! Jag har till och med hittat en roomie, han bär mina matkassar o gör te åt mej på kvällarna. Kalas :)

Alldeles nyss var jag på jobbintervju på Björngårdens förskola på söder. Hon som intervjuade mej vad rund o glad. Hon sa att jag var en öppen, social o helmysig tjej. Vilket betyg :) Intervjun kändes jättebra. Hon skulle även ringa Loket (en annan förskola på söder) o kolla om de också behöver lite hjälp. Så förhoppningsvis ska jag leka med barn o kladda med målarfärg hela våren. Iiisch va trevligt det låter tycker jag!

Efter intervjun tog jag mej en rask språngmarsch till Odenplan. Förskolefolket tittade förskräckt på mej när jag sa att jag skulle promenera dit. Men de kopierade snällt en liten karta till mej, suckade o sa att jag kunde räkna med en timmes promenad i kylan. Hahaaa tänkte jag när jag var framme vid Odenplan efter en halvtimme. (Okej, jag vet att jag typ springer när jag går...) Jag har varit väldigt duktig med promenader på sista tiden. Med min ipod i öronen o med mössan på sne så är det helt underbart att ge sej ut på äventyr.

Nu sitter jag på seveneleven på Odenplan o tittar in på Coffee Cup där Nina står o gör kaffe för glatta livet. Jag tänkte gå in där nu o stjäla en grandelatte o hålla henne lite sällskap :)

Idag har jag svalt solen

Dessa dagar som jag har spenderat hemma i lilla Halmstad har varit läkande för både kropp o själ. Efter att ha tagit en lång promenad med Isa i det soliga vädret varje dag så känner jag mej som en ny Sanna. Jag har traskat runt utan mössa o vantar utan att frysa. Det är annat än Finlands 30 minus. Fy Fransson. När solen skiner sådär galet mycket som den har gjort de senaste dagarna, kan man nästan svälja bitar av den om man andas rikigt djupt. Det har jag försökt göra när jag stått bland sanddynorna på Östra stranden. Energin är påtaglig. Även denna soliga fredag har jag vandrat på stranden med Isa, mor o morbror. Har försökt ta kort på en hund som totalignorerar mej. Vadå, det finns ju fåglar att jaga o pinnar att mörda till spånflisor. Men har jag en kamera i min hand ger jag inte upp i första taget, så Isa galopperar o jag dundrar efter med mössan på sne. Jag ser inte alls vart jag fotar, men efter nästan hundra bilder är jag ändå nöjd :)

Sedan åkte vi hem till lilla mormor o drack kaffe. Ett vanligt besök hos Ingrid Hyll slutar alltid med krampaktigt skatt o träningsvärk i magen. Som idag när vi sitter i köket o pratar om dittan o dattan. Mormor tittar på Isa o säger: "Sanna lilla, inte kan du väl ligga där under bordet". Plötsligt hör vi en röst i rummet. Vi börjar misstänktsamt kolla oss omkring tills vi inser att det är min morbrors mobil som ringt hem till oss av sej själv, o att det är Moa som skriker i högan sky. Hon är väldigt upprörd över att telefonen hemma inte funkar o att hon minsann har hört oss sitta o snacka i mormors kök hur länge som helst. Mormor förstår inte riktigt hur det hela hänger ihop o tittar upprört på min morbror: "Nämen Arne, inte konstigt då att Inga-Lill är så ilsk, hon har förstås hört allt vi pratat om här i köket alla gånger. Nej, det är ju inte underligt då att hon är så arg jämt." (Inga-Lill är min morbrors fru). Min morbror svarar lugnt: "Nej, kan man höra ryska radiopratare i gitarr-högtalare så... De har spioner överallt..." Och utanför sjunger fåglarna sin vackra vårsång.


Berusande tider

Denna dag har varit en dag som alla andra. Moa ramlar i trappan i skolan o greppar i panik tag i närmaste person hårt för att inte ramla baklänges, varpå denna stackars gosse skriker till, tar ett skyddande grepp om sitt heligaste o springer iväg. Mamma packar ner fjärrkontrollen till tv'n bland julsakerna i källaren... Ja, det var skönt att komma hem till kaoset efter två veckor i Finland. Detta land är motsatsen till kaos. Och jag saknade mitt kaos. Båtresan till vårt grannland skrämde livet ur mej. Fulla medelålders-finnar sjöng kareoke o dansade till finsk dansbandsmusik. Uäh o hjälp. Zack gjorde trots allt min utlandsvistelse till något fint o minnesvärt med indisk mat o nya människor varje dag :) Men det bästa av allt var att få gå på hans brors gig, han har den mest gudomliga röst jag nånsin hört o jag hade tårar i ögonen hela kvällen. Annars roade jag mej med att lära mej svenskans längsta ord:
Nordöstersjökustartilleriflygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhållsuppföljningssystem-diskussionsinläggsförberedelsearbeten.
Hah, säg det snabbt tio gånger.

På hemvägen stannade jag till i Stockholm över helgen med Nina, Focken o Matilda. Vi spenderade en solig lördag promenerandes i vår vackra huvudstad. Efter att ha gått runt tills benen värkte o vi var alldeles rosiga om kinderna, så slog vi oss ner på ett konditori o jag åt en megajättesemla. Årets första faktiskt. Den var ruskigt god o jag var lycklig! På kvällen träffade vi våra underbara stockholmare Olof o Sebastian, o vi hade minst lika kul som i Byron Bay. (Hade bara två varbergare vart med så hade det väl knappast kunnat bli bättre). Det var en galen o berusande kväll som bjöd på många skratt, drinkar o dans, men höjdpunkten var nog när Nina tappade sin väska i toaletten :D


RSS 2.0