sannabella

Old habits die hard when you've got a sentimental heart.

Sanna, sätt dig vid pianot och öva. Spela tills fingrarna blöder.

När det klara och det enkla får råda som det vill.

Jag går omkring och bara vet det jag vet.
När det skymmer drar jag fördel av min obetydlighet.

Och fastän ingen av dem kunde höra ett ord, talade de med varann. Om sådant som måste sägas innan det var för sent. Om hur bra det var att älska någon så att man inte behövde vara rädd ens för det svåraste, det talade de om fast ingen av dem hörde ett enda ord.

Då anar vi det villkor vi en gång fick - att brinna i det levandes ögonblick. Och glömmer det timliga som varar och består, för den skapande sekunden som mått aldrig når.

Känslan av att vara på ett ställe och med vinden känslan av att vara överallt och ingenstans. Att möta den obehagliga känslan av att bränna sig på nässlor.

Jag har funnit en paradox. Om jag älskar tills det gör ont så försvinner smärtan och bara kärleken finns kvar. Om du dömer har du inte tid att älska. Igår är borta. Imorgon har inte kommit ännu. Vi har bara idag.

Hur mycket jag än ger så letar blåa ögon alltid efter mer. Han tar precis vad han vill ha. Det är så mycket han kan få. Och det tar han och han låter mig stå här och titta på. Han är precis som blåa ögon ska va. Jag kanske talar till mig själv när jag säger att man borde stanna upp ibland och se. För man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv och bara springa runt och låtsas att man ler.

Och inte bara utstår. Hon bevarar sig själv och för oförändrad med sig sin absoluta identitet ur detta spel, ur alla ödets och slumpens växlingar.